- Hjärtat, sover du ?
- Nästan.
Hon sa det trött. Nästan omedvetet. Jag borde låtit henne sova men jag var tvungen att få det ur mig.
-Jag måste berätta nått. Annars kommer jag inte kunna sova.
- Ok. Vad är det då?
Det lät inte som om hon var hundra procent engagerad i vad jag hade att säga. Det var dock viktigt och det var tvungen att berättas.
-Det handlar om bubbel pojken.
Ingen respons.
-Hjärtat! det handlar om bubbel pojken.
-Ja. Jag hörde. Bubbel pojken.
-Det var en pojke som bodde i en bubbla! Han hade inga antikroppar alls. Inga alls!
På riktigt alltså. Jag såg en dokumentär.
-Jaså?
Hon var uppriktigt helt ointresserad
- Det var typ på 70-80 talet. Gick han ut ur sin bubbla dog han! Han tålde ingenting.
Stackarn hade nog skit tråkigt. Det var inge stor bubbla, hjärtat.
-ok
- Dom försökte en gång ta ut honom. Dom gjorde en dräkt åt honom. Såg ut som en rymddräkt från nån dålig b-film men det funkade iaf. Han fick gå ut lite i verkligheten. Han levde jätte länge hjärtat. Han vägrade dö fast han inte tålde nått.
-Va kul, vad hände med honom då?
-Hm... Han dog.
Det blev tyst.
-Är historien slut nu?
-Ja du kan somna nu hjärtat. Godnatt.
-Godnatt älskling.
20091105
Bubbel pojken
kl. 00:41
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar