En knapp, ett hat.

Hej..

Innan jag påbörjar min tragiska historia vill jag att ni ska förstå varför jag berättar den.

Mina förhoppningar är att jag, genom att dela med mig av det som hänt, ska hjälpa människor som genomgår eller genomgått samma sak. Ni är inte ensamma.

Livet är ingen lek mina vänner och jag hoppas att min råa verklighet inte skrämmer er.

Det hela utspelades iaf nu på hösten. En årstid då naturen är som vackrast, bara för att snart slukas av den mörka kalla vintern. Moder natur sista färgglada ansträngning.

Jag vaknade lycklig och ovetande om vad som snart skulle inträffa. Tog min sedvanliga, alldeles för långa, dusch(1). Drack mitt morgonkaffe med mina två sockerbitar. Jag började sen ta på mig mina kläder. Efter ytterkläderna böjde jag mig ner för att ta på mig skorna.

Det var då det hände.

Jag hörde först ljudet av något litet studsa mot marken. Jag tittade först oförståeligt runt i hallen innan jag tittade ner på min skjorta.

Då förstog jag.

Det hade tillslut hänt mig. Det man tror aldrig kan hända.

Inte kan det hända mig. Tänker man i sin egen ignorans. Det händer alltid någon annan.

Men det händer alla tillslut.

Den viktigaste knappen på skjortan hade såklart gått av(2).

Det kunde inte ha varit en mer oläglig tidpunkt. Jag hade redan jackan på mig och det fanns ingen tid att byta om. Katastrofen var ett faktum. Jag skulle bli tvungen att åka så här till jobbet.

Det var en prövning utan dess like. Jag var blottad och uttittad. Bara minnena av den här tiden får mig att rysa av obehag.

Det tog fram till lunchen innan jag fick tid till att åtgärda problemet. Jag svor tyst för mig själv över min oförmåga att sy även nått så enkelt som en knapp.

Fan ta dig Berit! Eller vad hon nu hette i syslöjden, som skulle förberett mig för det här.

Jag gick till en MQ nära jobbet. Tittade på lite skjortor och hittade två snygga som jag tog med till kassan. Kassörskan måste ha lagt märke till min inre skam för hon noterade snabbt min trasiga skjorta. Jag sa att det var tur att det iaf fanns klädbutiker nära jobbet. Hon började slå in mina skjortor och då märkte jag det.

Samma knapp saknades på den nya skjortan! Helvete!!!

Jag påpekade snabbt det här för kassörskan. Hon verkade inte uppfatta hemskheten och sa lugnt att det här var deras ända exemplar i den storleken. Men det kommer med lite extra knappar som är enkla att sy på, avslutade hon.

Jag tittade först ner på min egen skjorta och sen på henne. Tog ett djup andetag och förklarade att om jag hade tyckt att det var kul att sy knappar, hade jag lagat min nuvarande skjorta och skitit i att gått in i hennes affär. Att hon försökte sälja på mig en trasig vara för fullt pris, påpekade jag, känns lite som en förolämpning. Inte är väl jag förstånds handikappad.

Det hela avslutades med att dom lovade att sy på en ny knapp, förstärka alla dom andra knapparna på skjortan, och sen sen lägga undan den till på torsdag.

Torsdag är imorgon och saknas det en ända knapp, spränger jag hela världen.

(1) Utan att röra mig själv.

(2) Den första knappen man knäpper. Tredje knappen uppifrån. Den första och andra knappen knäpper man bara om man har slips eller om man är ett stort mongo.

Bild blogg 1:23

En hund

Varför jag älskar fotboll.

"De som aldrig trott på det här landslaget, och nu får damerna ursäkta, de kan suga av mig."

Med dessa ord yttrade mot journalisterna ,av självaste Diego Armando Maradona, avslutades Argentinas svåraste VM kval någonsin under min livstid.

Det här är fotboll.
Vi har ett land, Argentina, med ett landslag. Det är en av världens bästa och ligger alltid bland dom tre första i Fifa rankingen. Efter att ha spelat underbar fotboll ,under både VM och Copa America ,men misslyckats att ta guldet börjar folket bli irriterade. Det ända som duger är guld i Argentina(1). VM kvalet drar igång och spelet är helt ok. Argentina tar sina poäng.

Laget är byggt runt en spelare, Riquelme, som dom senaste åren alltid dominerat det argentinska mittfältet. Man får dock inte ut alla poäng på borta matcherna och det argentinska folket kräver förändring. Förbundet beslutar sig för att sparka förbundskaptenen och börjar leta efter en ny. Valet blir Diego Armando Maradona.

Här börjat dramat.

Maradona var historiens bästa fotboll spelare. Han gav, nästan helt själv, Argentina sitt andra VM guld. För det är han älskad av folket och dom förlåter honom allt. Nästan.

Nått som förbundet dock verkade förbise var att mannen är nog fullständigt galen.

Det första som hände var att han och Riquelme bråkade och mittfälts stjärnan och dirigenten i landslaget hoppade av landslaget. Ok det här va illa men vi hade ju ändå massa stor stjärnor kvar som bland annat världens just nu bästa fotbollsspelare Lionel Messi(2).

Ja Messi blev ju kvar i laget men alla andra var tydligen utbyttbara enligt Maradona, som hade större spelar omsättning i landslaget än din lokala Ica butik. Sen är spelidé inte nått Maradona tydligen tror på. Så det kunde man inte hitta ett spår av i matcherna. Det resulterade i att spelare som Messi, som är vana vid direktiv, inte presterade alls i matcherna.

Vad gör det om man har världens bästa fotboll spelare i sitt lag, om han inte presterar?

Argentina förlorade match efter match och min ångest blev större och större.
Nu fanns det till och med en chans att dom skulle missa VM. Folket började nu kräva att Maradona skulle ta ut Higuain i laget. En Real anfallare som av nån anledning inte var omtyckt nog att få spela i landslaget. Det var dock fyra matcher kvar att spela och visst borde man ta några poäng. Två matcher spelades och två matcher förlorade man. Nu var det hysteri i Argentina. För första gången i hela min livstid var Argentina på väg att missa VM.

Två matcher kvar. Man var tvungen att vinna dom båda om man ville spela VM nästa år. Maradona ger med sig och tar in Higuain i laget. Första matchen var mot Peru, som låg alldra sist i kvalet. Argentina börjar ganska bra men får inte in nått mål. Paniken börjar öka.
Andra halvleken börjar och nått typiskt argentinskt händer. Higuain som varit i frysboxen gör mål. Paniken avtar och hoppet ökar.
Men ju längre matchen pågår ju mer tryck får man från Peru. Samtidigt som tiden går ökar en storm över Buenos Aires. Snart ser man bara matchen mellan dropparna som ligger tät över linsen på kameran. Hela planet är täckt av dimma och bollen rullar lite hur som helst på grund den vattentäckta gräset.
Mitt i allt det här kaoset gör Peru ett mål, en minut innan full tid.
Hoppet försvann.

Domarn lägger till fem minuter i tilläggstid.
I den sista av dessa minuter händer ett mirakel. Palermo en spelare som ingen, ingen, ingen tror på gör ett mål för Argentina. Han kastar av sig tröjan springer mot ena hörnstolpen, sätter sig på knä, och tar emot hela Argentinas jubel med regnet piskande mot kroppen.

Argentina har fortfarande en chans.

Sista matchen är nu mot Uruguay i Uruguay. Argentina har inte vunnit där på över 30 år.
Behöver jag ens säga att Argentina så klart gör det. Efter ha spelat en defensiv skit fotboll, gör en av Maradonas "no name" spelare ett skit mål i 84:de minuten. Argentina är vidare till VM och lyckas göra nått som dom inte gjort på 33 år: Vinna i Uruguay.
Äntligen är ångesten över.

Den hårt kritiserade Maradona gråter i mitten av en gigantisk klunga journalister och fotografer. Spelarna sjunger i en hoppande hög "los putos periodistas(3).. " samtidigt som dom få argentinska fansen som korsat floden över till Uruguay sjunger som om dom fyllt hela arenan.
Glädjen är total och än har VM inte ens börjat.

Nån fråga mig engång varför jag älskar fotboll. Det gör jag inte. Jag älskar Argentina och Argentina är fotboll.


(1) Vilket är ironiskt eftersom Argentina betyder Silver landet.
(2) Finns vissa som säger att Cristiano Ronaldo är bäst. Dessa människor är dumma i huvudet.
(3) Friskt översatt: Hor journalisterna.

Missat tillfälle

Hej..

För någon dag sen hände nånting som har fått mig att tänka till och inse vissa saker som jag vill dela med mig av. Låt mig först berätta vad som hänt.

Jag var på väg till jobbet en helt vanlig vardagsmorgon när jag på vägen till bussen såg en tant sitta på sin rullator. Hon var nånstans mellan 90 och 600 år. Hon satt helt förstenad där på trottoaren. Det var nästan poetiskt. Jag tänkte direkt att den här gamla människan har gått över till andra sidan.
Precis när jag tänkte närma mig för att kolla, flög en tanke genom mitt huvud: Tänk om hon biter mig!

Så idag vill jag prata om ett seriöst ämne som berör alla i vårt samhälle. Stora som små. Tjocka som smala. Unga som gamla. Ämnet jag pratar om: Zombies.

Så vad fan är en zombie? Kan man helt allvarligt, och helt utan ironi, fråga sig.
Begreppet zombie har ju ändrats på senare tid. En zombie var förut en död människa som vaknade ur sin kista, grävde sig upp ur marken och lunkade sen omkring på nättera. Oftast i jakt på hjärnor att äta. Men efter spelet Resident Evil(1) ändrades allt det här. Nu är zombies oftast resultatet av en fruktansvärd epidemi. Ett virus som förvandlar vanliga svenssons till halvdöda tjackfreaks. Dom i sin tur smittar alla sina offer dom lyckas såra. Såra fysiskt då, inte psykiskt. Blir man själsligt sårad av en zombie händer ingenting.

Nu tänker ni säkert att zombies är grovt överskattade. Kolla bara på hur dom tar sig fram. Spädbarn på bara några månader ta sig fram snabbare. Vad är det för jävla folk som inte hinner undan(2)? Men då har ni inte sätt 28 dagar senare(eller uppföljaren). Dom där jävlarna springer som om det vore utförsäljning på Elgiganten. Respekt till dom som kommer undan. Tänkt dig hundra kannibalistiska uberspeedade halvdöda tjackfreaks springande mot dig(3). Du har inte chans. Hade Resident Evil haft sånna zombies hade jag inte ens klarat första banan.

Så hur dödar man dom? Jo det mest effektiva är ju att skjuta bort hjärnan. Men då missar du såklart all charm. När det kommer till att döda zombies är det lika originellt som blodigt det som gäller.
För inspiration(och er egen säkerhet) titta och spela så många zombie filmer och spel som möjligt.
Det har jag gjort och nästa gång jag ser en gammal tant sitta i bakhåll redo att bita mig kommer jag inte längre tveka!

(1) Resident Evil är ett spel som först kom till Playstation 1. Efter att det blev en succé har det kommit uppföljare efter uppföljare till nästan alla konsoler samt att det har gjorts 3 filmer om spelet. Du måste ha hört talas om det! Mila Jovovic hade fan huvudrollen.
(2) Det måste var samma människor som fastnar i avståndet mellan vagn och plattform när dom stiger av tåget.
(3) Tänk dig nu tvåhundratio transexuela dvärgar med gula hopprep komma skuttande mot dig. Bara för skoj skull.