R I P Error

Kärt återseende era håriga insekter.

Jag vet att jag inte har skrivit på länge men jag har en ursäkt. En väldigt bra ursäkt.

För två veckor sen uppenbarade sig en overklig fyrbent varelse i mitt sinne. Helt osynlig för andra än mig själv.
Nu vet jag att det såklart inte räcker som en ursäkt, men om du lugnar ner dig lite och forsätter läsa så kommer jag till det. Sluta hetsa.

Jag och min nya inbillade varelse, som jag döpte till Error, blev snabbt vänner. Det var liksom ödet. Vi gillade båda att äta Geisha choklad och undvek att kliva på A-brunnar.
Vi hade även gemensamma mål: Att hitta ren ovilkorlig lycka, total kontroll över alla levande varelser på hela jorden och även klara alla achievements på Fifa10.

Den första veckan var en av dom lyckligaste tiderna i mitt liv. Jag och Error startade ett bolag som vi kallade Error´s Enterprise of World Domination and Soccer. EEWDS.

Vi kom snabbt upp till toppen, allt tack vare en ide som föddes fram en fyllekväll efter att Error gängat en brud han tagit hem från Garbo.
Han kom ut till mig i vardagsrummet i sin specialsydda morgonrock och sa att han äntligen kommit på hur vi skulle kunna ta över världen.

Det hela var mycket enkelt. Människor älskar sig själva. Dom skulle helst bara sitta hemma och umgås med personer exakt likadana som dom själva. Personer som säger det dom vill, och gillar bara det dom själva gillar.

Så vi tillverkade en maskin som fick deras undermedvetna att transformeras till en egen individ. En varelse dom kan umgås med som är den perfekta vännen. En egen Error.

Pengarna började snabbt rulla in och det tog inte lång tid förrän vi badade i champagne och spelade Fifa Platinum edition på Camp Nou, i vårt eget bås, precis innan matchstart för vårt nyinköpta lag, FCBarcelona.
Livet var underbart. Vi trodde att vi äntligen hade hittat den ovillkorliga lyckan.

Men vi hade fel.

När vecka två började, märkte jag att Error hade ändrat beteende. Det hade börjat smått. Han var lätt irriterad och verkade frånvarande hela tiden. Jag förstog snabbt vad som hade hänt. Han hade fastnat i Geisha träsket. Jag visste att han gillade att trycka i sig flera bitar om dagen och medans företaget växte så hade även bitarna förvandlas till hela kakor. När beroendet hade nått sin pik såg jag honom äta en tio kilos kaka ensam i sitt nedsläckta svit på grand hotel. Det var den sorgligaste synen jag har nånsin upplevt.

Jag gick fort till åtgärd. Första steget var att förbjuda all försäljningen av Geisha chokladen. Sen gick jag till angrep mot tillvärkarna. Geisha fabrikerna sprängdes en efter en och hela företaget bannlystes i hela den kända världen, som vi nu mer eller mindre kontrollerade tack vare vårt stora inflytningsrika företag och alla våra tunga mutor.

Jag trodde att jag på det här sättet hade räddat min vän, men verkligheten var att jag bara hade knuffat honom rakt mot hans hemska öde.

Error försvan snabbt efter att mina nya lagar hade börjat gälla. Han sålde hela sin del av EEWDS och hängde nu runt med den illegala underjorden som nu tagit hand om den svarta försäljningen av Geishan.

Han var borta en evighet tills han till slut hittades i ett smutsigt slum i Indien, där han hade insjuknat i kolera. Jag tog hem honom och investerade allt jag hade i att få min vän frisk igen. Jag förlorade allt jag hade och fick flytta tillbaka till Hässelby gård.
Men allt jag hade offrat var till inget, för igår hittade jag Error på rygg med sina fyra ben stela, pekandes rakt upp. Han hade tillslut somnat in.

Så nu sitter jag här och skriver, medan jag äter på en Geisha kaka och minns min kära vän och dom stunderna vi upplevde tillsammans.

Så hur kan du nu, efter jag upplevt allt det här, döma mig för att vara inaktiv i bloggen?

Vem ger dig rätten!