Varför jag älskar fotboll.

"De som aldrig trott på det här landslaget, och nu får damerna ursäkta, de kan suga av mig."

Med dessa ord yttrade mot journalisterna ,av självaste Diego Armando Maradona, avslutades Argentinas svåraste VM kval någonsin under min livstid.

Det här är fotboll.
Vi har ett land, Argentina, med ett landslag. Det är en av världens bästa och ligger alltid bland dom tre första i Fifa rankingen. Efter att ha spelat underbar fotboll ,under både VM och Copa America ,men misslyckats att ta guldet börjar folket bli irriterade. Det ända som duger är guld i Argentina(1). VM kvalet drar igång och spelet är helt ok. Argentina tar sina poäng.

Laget är byggt runt en spelare, Riquelme, som dom senaste åren alltid dominerat det argentinska mittfältet. Man får dock inte ut alla poäng på borta matcherna och det argentinska folket kräver förändring. Förbundet beslutar sig för att sparka förbundskaptenen och börjar leta efter en ny. Valet blir Diego Armando Maradona.

Här börjat dramat.

Maradona var historiens bästa fotboll spelare. Han gav, nästan helt själv, Argentina sitt andra VM guld. För det är han älskad av folket och dom förlåter honom allt. Nästan.

Nått som förbundet dock verkade förbise var att mannen är nog fullständigt galen.

Det första som hände var att han och Riquelme bråkade och mittfälts stjärnan och dirigenten i landslaget hoppade av landslaget. Ok det här va illa men vi hade ju ändå massa stor stjärnor kvar som bland annat världens just nu bästa fotbollsspelare Lionel Messi(2).

Ja Messi blev ju kvar i laget men alla andra var tydligen utbyttbara enligt Maradona, som hade större spelar omsättning i landslaget än din lokala Ica butik. Sen är spelidé inte nått Maradona tydligen tror på. Så det kunde man inte hitta ett spår av i matcherna. Det resulterade i att spelare som Messi, som är vana vid direktiv, inte presterade alls i matcherna.

Vad gör det om man har världens bästa fotboll spelare i sitt lag, om han inte presterar?

Argentina förlorade match efter match och min ångest blev större och större.
Nu fanns det till och med en chans att dom skulle missa VM. Folket började nu kräva att Maradona skulle ta ut Higuain i laget. En Real anfallare som av nån anledning inte var omtyckt nog att få spela i landslaget. Det var dock fyra matcher kvar att spela och visst borde man ta några poäng. Två matcher spelades och två matcher förlorade man. Nu var det hysteri i Argentina. För första gången i hela min livstid var Argentina på väg att missa VM.

Två matcher kvar. Man var tvungen att vinna dom båda om man ville spela VM nästa år. Maradona ger med sig och tar in Higuain i laget. Första matchen var mot Peru, som låg alldra sist i kvalet. Argentina börjar ganska bra men får inte in nått mål. Paniken börjar öka.
Andra halvleken börjar och nått typiskt argentinskt händer. Higuain som varit i frysboxen gör mål. Paniken avtar och hoppet ökar.
Men ju längre matchen pågår ju mer tryck får man från Peru. Samtidigt som tiden går ökar en storm över Buenos Aires. Snart ser man bara matchen mellan dropparna som ligger tät över linsen på kameran. Hela planet är täckt av dimma och bollen rullar lite hur som helst på grund den vattentäckta gräset.
Mitt i allt det här kaoset gör Peru ett mål, en minut innan full tid.
Hoppet försvann.

Domarn lägger till fem minuter i tilläggstid.
I den sista av dessa minuter händer ett mirakel. Palermo en spelare som ingen, ingen, ingen tror på gör ett mål för Argentina. Han kastar av sig tröjan springer mot ena hörnstolpen, sätter sig på knä, och tar emot hela Argentinas jubel med regnet piskande mot kroppen.

Argentina har fortfarande en chans.

Sista matchen är nu mot Uruguay i Uruguay. Argentina har inte vunnit där på över 30 år.
Behöver jag ens säga att Argentina så klart gör det. Efter ha spelat en defensiv skit fotboll, gör en av Maradonas "no name" spelare ett skit mål i 84:de minuten. Argentina är vidare till VM och lyckas göra nått som dom inte gjort på 33 år: Vinna i Uruguay.
Äntligen är ångesten över.

Den hårt kritiserade Maradona gråter i mitten av en gigantisk klunga journalister och fotografer. Spelarna sjunger i en hoppande hög "los putos periodistas(3).. " samtidigt som dom få argentinska fansen som korsat floden över till Uruguay sjunger som om dom fyllt hela arenan.
Glädjen är total och än har VM inte ens börjat.

Nån fråga mig engång varför jag älskar fotboll. Det gör jag inte. Jag älskar Argentina och Argentina är fotboll.


(1) Vilket är ironiskt eftersom Argentina betyder Silver landet.
(2) Finns vissa som säger att Cristiano Ronaldo är bäst. Dessa människor är dumma i huvudet.
(3) Friskt översatt: Hor journalisterna.