En knapp, ett hat.

Hej..

Innan jag påbörjar min tragiska historia vill jag att ni ska förstå varför jag berättar den.

Mina förhoppningar är att jag, genom att dela med mig av det som hänt, ska hjälpa människor som genomgår eller genomgått samma sak. Ni är inte ensamma.

Livet är ingen lek mina vänner och jag hoppas att min råa verklighet inte skrämmer er.

Det hela utspelades iaf nu på hösten. En årstid då naturen är som vackrast, bara för att snart slukas av den mörka kalla vintern. Moder natur sista färgglada ansträngning.

Jag vaknade lycklig och ovetande om vad som snart skulle inträffa. Tog min sedvanliga, alldeles för långa, dusch(1). Drack mitt morgonkaffe med mina två sockerbitar. Jag började sen ta på mig mina kläder. Efter ytterkläderna böjde jag mig ner för att ta på mig skorna.

Det var då det hände.

Jag hörde först ljudet av något litet studsa mot marken. Jag tittade först oförståeligt runt i hallen innan jag tittade ner på min skjorta.

Då förstog jag.

Det hade tillslut hänt mig. Det man tror aldrig kan hända.

Inte kan det hända mig. Tänker man i sin egen ignorans. Det händer alltid någon annan.

Men det händer alla tillslut.

Den viktigaste knappen på skjortan hade såklart gått av(2).

Det kunde inte ha varit en mer oläglig tidpunkt. Jag hade redan jackan på mig och det fanns ingen tid att byta om. Katastrofen var ett faktum. Jag skulle bli tvungen att åka så här till jobbet.

Det var en prövning utan dess like. Jag var blottad och uttittad. Bara minnena av den här tiden får mig att rysa av obehag.

Det tog fram till lunchen innan jag fick tid till att åtgärda problemet. Jag svor tyst för mig själv över min oförmåga att sy även nått så enkelt som en knapp.

Fan ta dig Berit! Eller vad hon nu hette i syslöjden, som skulle förberett mig för det här.

Jag gick till en MQ nära jobbet. Tittade på lite skjortor och hittade två snygga som jag tog med till kassan. Kassörskan måste ha lagt märke till min inre skam för hon noterade snabbt min trasiga skjorta. Jag sa att det var tur att det iaf fanns klädbutiker nära jobbet. Hon började slå in mina skjortor och då märkte jag det.

Samma knapp saknades på den nya skjortan! Helvete!!!

Jag påpekade snabbt det här för kassörskan. Hon verkade inte uppfatta hemskheten och sa lugnt att det här var deras ända exemplar i den storleken. Men det kommer med lite extra knappar som är enkla att sy på, avslutade hon.

Jag tittade först ner på min egen skjorta och sen på henne. Tog ett djup andetag och förklarade att om jag hade tyckt att det var kul att sy knappar, hade jag lagat min nuvarande skjorta och skitit i att gått in i hennes affär. Att hon försökte sälja på mig en trasig vara för fullt pris, påpekade jag, känns lite som en förolämpning. Inte är väl jag förstånds handikappad.

Det hela avslutades med att dom lovade att sy på en ny knapp, förstärka alla dom andra knapparna på skjortan, och sen sen lägga undan den till på torsdag.

Torsdag är imorgon och saknas det en ända knapp, spränger jag hela världen.

(1) Utan att röra mig själv.

(2) Den första knappen man knäpper. Tredje knappen uppifrån. Den första och andra knappen knäpper man bara om man har slips eller om man är ett stort mongo.