20100214

kontinuitet

Kontinuiteten är outhärdlig. Jag orkar inte längre forsätta springa på detta hamsterhjul som är mitt liv. Jag måste ha en ny utmaning, ett nytt mål, innan jag förmultnar till ingenting. Jag kan bokstavligen känna min själ dö, bit för bit, för varje ny morgon som jag vaknar. Sånt som förut gav mig glädje, börjar nu kännas som tortyr.

Vintern, som varit så hård, med sin alltmer narkotiska påverkan, har gjort mig domnad, kraftlös och oförmögen att göra annat en att följa dystra väl invanda rutiner. Det börjar bli svårt att bara få dagarna att gå runt.

Våren, som alltid räddat mig tillslut, känns nu när jag tittar ut, oändligt långt bort. Jag behöver en skinande sol och ett varmare klimat. Jag behöver vara fri.
Jag är bara mig på våren, på sommaren. På vintern är jag som ett träd, som är naken och som är dött.

Det har varit för kallt, och det har varit för mörkt. Mitt hela liv håller på tippa över en kant. Jag känner inte längre för att hålla i. Tvärtom, jag vill hellre knuffa det ner.

Men! Hur kallt och hur mörkt och hur ont eller plågsamt det än är. Så oroa er inte mina vänner. För i sommar är det VM, och ett VM, missar jag aldrig

Heja fotboll!

20100126

R I P Error

Kärt återseende era håriga insekter.

Jag vet att jag inte har skrivit på länge men jag har en ursäkt. En väldigt bra ursäkt.

För två veckor sen uppenbarade sig en overklig fyrbent varelse i mitt sinne. Helt osynlig för andra än mig själv.
Nu vet jag att det såklart inte räcker som en ursäkt, men om du lugnar ner dig lite och forsätter läsa så kommer jag till det. Sluta hetsa.

Jag och min nya inbillade varelse, som jag döpte till Error, blev snabbt vänner. Det var liksom ödet. Vi gillade båda att äta Geisha choklad och undvek att kliva på A-brunnar.
Vi hade även gemensamma mål: Att hitta ren ovilkorlig lycka, total kontroll över alla levande varelser på hela jorden och även klara alla achievements på Fifa10.

Den första veckan var en av dom lyckligaste tiderna i mitt liv. Jag och Error startade ett bolag som vi kallade Error´s Enterprise of World Domination and Soccer. EEWDS.

Vi kom snabbt upp till toppen, allt tack vare en ide som föddes fram en fyllekväll efter att Error gängat en brud han tagit hem från Garbo.
Han kom ut till mig i vardagsrummet i sin specialsydda morgonrock och sa att han äntligen kommit på hur vi skulle kunna ta över världen.

Det hela var mycket enkelt. Människor älskar sig själva. Dom skulle helst bara sitta hemma och umgås med personer exakt likadana som dom själva. Personer som säger det dom vill, och gillar bara det dom själva gillar.

Så vi tillverkade en maskin som fick deras undermedvetna att transformeras till en egen individ. En varelse dom kan umgås med som är den perfekta vännen. En egen Error.

Pengarna började snabbt rulla in och det tog inte lång tid förrän vi badade i champagne och spelade Fifa Platinum edition på Camp Nou, i vårt eget bås, precis innan matchstart för vårt nyinköpta lag, FCBarcelona.
Livet var underbart. Vi trodde att vi äntligen hade hittat den ovillkorliga lyckan.

Men vi hade fel.

När vecka två började, märkte jag att Error hade ändrat beteende. Det hade börjat smått. Han var lätt irriterad och verkade frånvarande hela tiden. Jag förstog snabbt vad som hade hänt. Han hade fastnat i Geisha träsket. Jag visste att han gillade att trycka i sig flera bitar om dagen och medans företaget växte så hade även bitarna förvandlas till hela kakor. När beroendet hade nått sin pik såg jag honom äta en tio kilos kaka ensam i sitt nedsläckta svit på grand hotel. Det var den sorgligaste synen jag har nånsin upplevt.

Jag gick fort till åtgärd. Första steget var att förbjuda all försäljningen av Geisha chokladen. Sen gick jag till angrep mot tillvärkarna. Geisha fabrikerna sprängdes en efter en och hela företaget bannlystes i hela den kända världen, som vi nu mer eller mindre kontrollerade tack vare vårt stora inflytningsrika företag och alla våra tunga mutor.

Jag trodde att jag på det här sättet hade räddat min vän, men verkligheten var att jag bara hade knuffat honom rakt mot hans hemska öde.

Error försvan snabbt efter att mina nya lagar hade börjat gälla. Han sålde hela sin del av EEWDS och hängde nu runt med den illegala underjorden som nu tagit hand om den svarta försäljningen av Geishan.

Han var borta en evighet tills han till slut hittades i ett smutsigt slum i Indien, där han hade insjuknat i kolera. Jag tog hem honom och investerade allt jag hade i att få min vän frisk igen. Jag förlorade allt jag hade och fick flytta tillbaka till Hässelby gård.
Men allt jag hade offrat var till inget, för igår hittade jag Error på rygg med sina fyra ben stela, pekandes rakt upp. Han hade tillslut somnat in.

Så nu sitter jag här och skriver, medan jag äter på en Geisha kaka och minns min kära vän och dom stunderna vi upplevde tillsammans.

Så hur kan du nu, efter jag upplevt allt det här, döma mig för att vara inaktiv i bloggen?

Vem ger dig rätten!

20100107

Vädret.

Hej Erebos. Mörkret personifierad.

Idag är det kallt och jag fryser. Varenda liten del av mig fryser. Mina organ, mitt skelett och alla mina celler fryser. För det är kallt ute, men det är också kallt inne.

Golvet i min lägenhet, och speciellt mitt sovrum, är tydligen gjord av is. Jag bor i en jävla igloo till hyresrätt. En Hyrgloo. Jo, det är ett ord! Jag är bara en vargsläde ifrån att kunna kalla mig eskimå.

Bara för att kunna titta på TV måste jag ha en filt över mig. En filt! Kylan har alltså degraderat mig till samma nivå som en sjuk pensionerad gammal tant.

Hej jag heter Agda och jag är en eskimå.

Det är även mörkt ute. Väldigt mörkt.

Aja hej då. Nu ska jag iväg och klubba en säl.

20100102

2010

Hej där din kannibalistiska nyårs troll.

Jag vill börja med att varna känsliga läsare för att , ja, läsa det här inlägget. Det är förmodligen inte bästa sättet att börja ett nytt år på.
År 2010 kunde inte ha haft en sämre början. Imorse strax efter nio hände det ofattbara








Här har ni en buss som hånglar med ett hus. Hysteriskt roligt tänker ni. Men, nu råkar just det där huset vara Spånga punkten. Ni kansker känner igen namnet. För en tid sen skrev jag ett inlägg om munorgasmen Spånga Mackan. Kommer ni ihåg? Den brukade iaf göras just var den där bussen fick för sig att parkera.

Inte bara är det här ett prakt exempel på varför man inte ska köra rattfull, det get oss också perspektiv på livet och lär oss att inte ta nånting förgivet. Nu pågrund av en ensam människas idioti, chauffören, får vi inte längre avnjuta den magiska helgon förklarade Spåga Mackan.

Men! Det är bara att kämpa vidare så ska vi kunna ta oss vidare från det här också och växa som människor.

Gott nytt år mina vänner och hoppas det här året forsätter bättre än den har börjat.

Ps. här är adressen till artikeln http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6371574.ab

20091222

God jul !

Hej där din tomte!

Snart är julen här mina vänner. Snön har fallit och så har även temperaturen.
Allt är så fint och vitt att jag knappt tänker på mina spruckna söndertorkade läppar. Ja, detta är verkligen en otrolig tid, en magisk tidpunkt, fylld med julkänsla och extrema förseningar på kommunaltrafiken.

För den som inte kört ihjäl sig i trafiken, eller frusit till döds i väntan på bussen, väntar snart en trevlig julbord med hela familjen. Våra nära och kära samlas alla runt bordet och tar glatt av den stora julskinkan. Middagens stora höjdpunkt! En utmärkt tillfälle att träna på att ignorera kräkreflexen. Hade ju varit kul med en ätlig jultradition men dom flesta andra verkar ju ändå uppskatta skink jäveln. Julen ska ju trottsallt ändå vara en tid då man ska tänka på andra och mindre på sig själv. Det är därför vi ger varandra så fina och onödiga julklappar.
Glöm nu inte att träna på det stora falska leendet vi alla måste visa upp när pappa har köpt det sista på jorden man behövde. "Tack pappa! Vilken fin lavalampa. Precis vad jag önska mig".
Vad som dock är roligare än att få julklappar är att ge dom. Jag har i skrivande stund fortfarande inte köpt än enda julklapp och det är tveksamt om jag ens hinner göra det innan jul. Så det kommer bli hysteriskt kul att handla alla julklappar på julafton morgonen. En tradition som jag lyckas med varje år.

Men det löser sig, det är ju fan jul!


ps. Kalle Ankas jul suger


20091216

Bild Blogg 57:2

En hand på en pinne

20091210

Sodom och Gomorra

Hej och välkommen till Sodom och Gomorra.
Dessa två bibliska städer som slukades av eld och svavel på grund av sina invånares bottenlösa syndighet.
"Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen"
Men var är Gud nu, när hela världen har blivit Sodom och Gomorra? När majoriteten av människorna i världen är hjärtlösa och korrupta, och där minoriteten som inte är det, lever desillusionerade från verkligheten.

Denna minoritet som förmodligen tror att dom gör världen gott och att deras åsikter är dom ända riktiga.
Det är dessa människor, som står på sina altare, och ger dom enkla svaren i vägran på att bara titta ett litet steg längre. Det är dessa människor som leder oss till Sodom och Gomorra.
Kom ihåg, nästa gång du lyssnar på en politiker, vän eller släkting, det finns inga enkla svar och inget, inget är svart eller vitt. Allt är grått. Grått som askan.

Vad gör man då? När man är omringad av ondska och total ignorans. Ja, vad kan man göra? Jag har, förmodligen som dom flesta andra, fullt upp med att bara överleva till nästa dag. Dom små försök till resonemang försvinner som piss i havet. Så jag går omkring i min tillvaro med trötta ögon och föraktar min egen inkompetens att förändra världen.
Jag kommer förmodligen dö ofullkomlig och olycklig i en värld jag alltid föraktat. Har jag tur lämnar jag efter mig avkommor som är bättre än mig själv. Har dom tur så överlever dom till vuxen ålder och bidrar till nått mer än vad jag själv lyckades med.

Bittert inlägg som jag avslutar med en quote från Fight Club:

"You're not your job. You're not how much money you have in the bank. You're not the car you drive. You're not the contents of your wallet. You're not your fucking khakis. You're the all-singing, all-dancing crap of the world. ...You are not special. You are not a beautiful or unique snowflake. You're the same decaying organic matter as everything else."